Himlen börjar här av Jandy Nelson

Bild på Himlen börjar här
Bailey dog, och kvar lämnade hon Lennie.
Som mest känner sig som en blek och trist kopia av sin syster.
Som i smyg bär Baileys t-shirts och som vägrar packa ner hennes saker i lådor.
För vad händer då?
Försvinner hon då… ännu mer?
Vad händer egentligen med alla de där andra vanliga känslorna, när sorgen lägger sig som ett äckligt och kladdigt tuggummi över hela ens existens?

En vacker berättelse om hur livet faktiskt kan vara en berg- och dalbana, en kakafoni av känslor som omger en då man är i färd med att sörja den som en gång stod en närmast i världen. Om huruvida det kan vara ok att känna glädje, förälskelse och lust trots att man blöder inuti.
Toby. Baileys Toby. Baileys mjuka, vackra, trygga Toby. Den ende som går igenom samma plågsamma helvete som Lennie. Den ende som till fullo delar Lennies mardröm. Som övergavs. Som saknar och som nu måste ta sig igenom sorgen. Inte runt. Bara igenom. Toby som tröstar. Som håller om. Som väcker känslor. Som väcker lust. Fy f-n då Lennie. Baileys Toby. Inte din. Baileys.
Och så den nyinflyttade Joe Fontaine. Underbara, underbara, underbara Joe. Joe som aldrig kände Bailey, som inte ens saknar henne men som får Lennie att känna något hon aldrig tidigare upplevt. Musiken som förenar dem båda, och som får deras själar att dansa iväg tillsammans bortom tid och rum. För evigt? Eller?

Kan inte med ord beskriva hur mycket jag faktiskt förälskat mig i denna lilla pärla.
Läs den!