Doktor Glas av H. Söderberg

Doktorglas

Med anledning av ett förestående projekt läser jag om en av mina personliga favoriter ur den svenska litteraturhistorien och den gör mig inte besviken, denna gången heller. Doktor Glas är just precis det Söderberg avsåg när han skrev den, en äkta tankebok. Söderberg skildrar de mest komplicerade funderingar på ett rakt och tillgängligt sätt, och som läsare står vi alldeles intill doktor Tyko Gabriel Glas och tjuvlyssnar till hans många gånger så förbjudna tankar. Det är svårt att inte dra paralleller till Brott och straff av Dostojevskij eller för den delen Thèrése Raquin av Zola, men i Söderbergs fall skulle jag definitivt säga att han lyckats skildra den mest sympatiska huvudpersonen.

Ungefär halvvägs in i boken dyker en intressant detalj upp. Jag fnissade lite för mig själv och kunde inte låta bli att klura lite på vilka tankar som väcks hos eleverna när de läser samma avsnitt. Lite lustigt det där med namn i litteraturen, och hur de faktiskt kan påverka tankebanorna rejält utan att det egentligen var det som avsågs från första början.

”7 juli.
Det regnar, och jag sitter och tänker på obehagliga saker.
Varför sade jag nej åt Hans Fahlén den där gången förra hösten, då han kom till mig och bad att få låna femtio kronor?” (s.58)

Ja, du Hjalmar, du kan nog vara alldeles lugn ifråga om det.
Jag tror det gick ganska bra för Hans ändå.
Ryktet säger att han fick ett programledarjobb på en ganska framgångsrik tevekanal några år senare…